Agroforestry Sverige!

I samband med Agroforestry Sverige årsmöte i slutet av mars 2021 tackade jag ja till en plats i styrelsen, spännande!
Min tanke är att jag ska bidra med bilder och filmklipp från agroforestryexempel till hemsidan. Rubrikbilden: vemdalen. se

Under årsmötet diskuterades bland annat planer på en agroforestrykonferens i Skåne (våren 2022) och en Policy workshop (hölls i april, öppen för medlemmar i Agroforestry Sverige) där Rico Hübner och Julia Günzel från den tyska agroforestryföreningen berättade om hur de, genom sitt flera decennier långa policyarbete, lyckats få det tyska parlamentet att stötta agroforestry i sin jordbrukspolitik. Rico sitter även i styrelsen för den Europeiska agroforestryföreningen och har i många år bidragit till lobbyarbetet på EU-nivå. Därefter hölls ett föredrag av Tamas Szedlak, skogsexpert som jobbar med bioenergi, klimatförändringar och skogsfrågor vid Europakommissionen. Nu jobbar en policygrupp inom Agroforestry Sveriges med en motion till svenska Riksdagen, för att få till bättre förutsättningarna att starta upp och driva agroforestrysystem i Sverige.

Under årsmötet hade renskötaren Anja Fjellgren, Funäsdalen och Jesper Sandström från Kyrkbygård i Slättåkra bjudits in att berätta om sina respektive verksamheter som båda, i var sin landsända, går under begreppet agroforestry.

Jespers gård på ca 30 hektar utanför Halmstad består till 99 procent av perenna grödor, en procent potatis och grönsaker, samt nötkreatur, höns och tidigare (om jag förstår rätt) får och Linderödsvin. Då betet delvis är och planeras bli än mer integrerat i det perenna växtområdet, i det här fallet i allérna, går det under namnet silvopastoralt agroforestrysystem. Översiktsbild till vänster, Kyrkbygård.

PRODUCERA MATJORD OCH BIOLOGISK MÅNGFALD

På Kyrkbygård dominerar sandjordar med låg bördighet och här råder återkommande torka. Med de förutsättningarna, berättade Jesper, är hans åtgärd att inte plöja, att bevara levande rötter i jorden och att hålla marken täckt, eftersom allt detta bidrar till att bygga upp matjorden, skydda mot uttorkning och skapa biologisk mångfald. På gården planteras nu allteftersom valnöt-, hassel-, äkta kastanjeträd, som drivits upp på plats från frö. Med sälg och lönn som ”skärmträd” till valnöt och kastanjerna. Om jag uppfattade rätt, tillförs svampmycel vid utplanteringen, tillsammans med gödsel, ekflis och sedan väv över. Även inympade nötträd planeras i ett senare skede. Bilden: trädplantering, Kyrkbygård.

Valnöt hör till gruppen stenfrukter och innehåller rikliga mängder fleromättade fetter, protein och järn. Själva valnöten är omgiven av ett hård grönt fruktkött som spricker upp när frukten är mogen på hösten. Trädet kan bli uppemot 30 meter högt och blommar från maj till juni, med han- och honblommor i hängen på samma träd. Ursprungligen kommer trädet från Balkan och Mindre Asien. Ur ekonomisk synvinkel är arten väldigt viktig och odlas mycket i Sydeuropa, både för nötternas skull och som timmer.

Vad som gör Kyrkbygård extra intressant är att här bedrivs ”planerat bete”. Nötkreatur flyttas runt på en liten yta i taget med hjälpa av mobilt elstängsel så att betet bara sker på samma ställe två gånger per sässong, och då väldigt kort, varpå de flyttas vidare och gräset får en lång återhämtningsperiod som tillåter det att växa högt, och att tillsammans med klövern hinna utveckla djupa, stora rötter, eftersom det optimerad fotosyntesen. Att djuren gödslar naturligt på platsen är en viktig del i att efterlikna de naturliga ekosystemen. Alla bilder från Kyrkbygård är lånade från deras fb-sida.

Att använda brunnen stallgödsel som sprids på traditionellt sätt, frigör salter och nitrat som påverkar jorden negativt, menade Jesper. Med naturlig gödsling får växterna istället lov att samarbeta med markorganismerna. Dessutom går det ju inte åt någon fossil energi eller tunga fordon som packar jorden, kan tilläggas. Blev väldigt nyfiken på att veta mer om driften på Slättåkra, och det kan man göra på deras facebooksida och genom att se avsnittet med dem i Richard Perkins dokumentärserie Farm Like A Hero.(2021)!


Bilderna ovan: Linderödsvin och mobil hönsbur, Slättåkra.

URÅLDRIG AGROFORESTRY

Renbete är en uråldrig form av agroforestry, trots att det sällan omnämns som sådan.
Mycket intressant att höra Anja berätta. Hur många vet tillexempel att ”renbetesrätten”, som råder på ungefär 50 procent av Sveriges yta är likställd med ”äganderätten” till samma mark? Renskötselrätten bygger på urminnes hävd av fritt naturbete, eftersom renar är vandringsdjur. Den mark som djuren rör sig över, utifrån årstid, var en gång i tiden ”utmarker”. Idag ägs den av skogsbolag och privata aktörer som vill ha snabb avkastning, oftast genom markbruk och med störningar som stressar renarna, en ständig källa till konflikt. Citat nedan ur Renskötsel i Sverige/SLU

För närvarande möter rennäringen en ökad konkurrens om markutnyttjande från andra verksamheter som skogsbruk, vattenkraft, gruvnäring och biltestindustri. Detta har lett till fragmenterade skogar och negativ påverkan på viktiga betesområden rika på lav. Ytterligare orsaker till minskad förekomst av marklavar är markberedning och ökande virkesförråd. Detta är tydligast i tallskogar på sedimentmarker längs Norrlandsälvarna och områden nära Bottenviken där renarna befinner sig under vintern.

Som jag förstår är renen ett vilt eller eventuellt ett semi-domesticerat djur, och tillhör Cervidae-familjen, som även inkluderar bl.a. rådjur och älg. Människan skyddar det främst vintertid från predatorer, som örn, järv, lo (och året runt från människan). Då skiljer renskötaren ut sin hjord ur den gemensamma och håller dem under större uppsikt, närmre samebyn. Vinterbetet består framförallt av lav som är full av energi och som hjälper renen att värma sitt blod. Renarna har ett fantastiskt luktsinne, de kan lukta sig till laven, till och med när den är täckt av en halvmeter snö. De är också väl rustade för att gräva fram laven med hovar och horn; under vintern drar trampdynorna ihop sig och hovarna blir då som ishackor som de använder för att gräva fram mat under is och snö.

När vintern tar slut, i mars, drar renarna till fjälls och förenas med den större hjorden. Hur de rör sig kan renskötaren följa med hjälp av GPS, vilket även ibland används på fjällkor på skogsbete. Under vår och försommar sker kalvning och kalvmärkning. Under sommar och höst är gräs och svamp huvudföda, och då sker samling, skiljning och slakt. Renarna vet precis vad de behöver få i sig utifrån årstid, och överutnyttjar aldrig naturen genom att helt beta av en plats.

På vilket sätt är renbete agroforestry? Agroforestry innebär ett flerfunktionellt system där kretslopp sluts och naturens resurser byggs upp, istället för bryts ner. Renbetet ger kött och betet i sig ger naturvård som bidrar till friska skogar med bär, svamp, jakt etc. Renen är helt enkelt, som alla vilda djur, en viktig kugge i det ekosystem som de tillhör.

Både renskötare och skogsbolag har ekonomiskt intresse i sitt bruk, de första för sin överlevnad. Samebyns medlemmar lever på rennäringen, men förvaltar också ett ekonomiskt och miljömässigt uthålligt bruk av marken. I den otroligt viktiga svenskproducerade filmen ”More of Everything”(Youtube, 2021) förklarar forskare varför svensk skogsindustris affärsidé, plantageskogar som svaret på klimatkrisen, i själva verket är förödande för klimatet, eftersom kalhyggen och plantageskog kraftigt reducerar den biologiska mångfalden och de livsviktiga habitaten för en rad djurarter, som balanserar ekosystemen. Vidare binder inte nyplanteringar kol i samma utsträckning som gammelskog, bland annat då de saknar livsviktig mykorrizza. Så här skriver Skydda Skogen:

”Mykorrhizasvampar har stor betydelse för kolbalansen på vår planet. De håller stora mängder kol bundet i marken, särskilt här på den norra delen av jorden. Kolbalansen har i sin tur avgörande betydelse för växthuseffekten. Kalavverkning, korta omloppstider och markberedning påverkar markens mykorrhizasvampar negativt och gör att kolet i marken frigörs.”

Bilden: det är inte renen som korsar vägen, det är vägen som korsar skogen!

För renskötseln är äldre skogsbestånd som har god tillgång till mark- och trädlav, och som är glesa, så att renarna kan upptäcka och undvika rovdjur, avgörande. Glesa bestånd underlättar också vandring mellan områden med lämpligt bete under olika delar av året och underlättar för renskötarna att hålla ihop hjorden. Alltså sådan skog som hyggesfria metoder inom skogsbruket erbjuder. Med dessa metoder ökar mängden hänglavar, eftersom mer ljus släpps ner i beståndet. Medan kalhygge innebär både minskad mängd marklavar och skogsmaskiner som ger hårt packad snö så att lavarna blir svårare att komma åt.

Naturen är bäst på att vårda sig själv, men ibland behöver vi skapa rätt förutsättningar, till exempel genom att inte begränsa djurlivet i onödan, eller att stärka eller återintroducera vilda arter som har försvunnit på grund av oss människor. (Ibland kallat rewilding). Detta gäller i högsta grad rennäringen, som inte kommer överleva klimatförändringar och människans framfart, utan bättre lagstiftning och långsiktigt hållbara beslut.

* Hyggesfritt skogsbruk betyder skogsbruk utan kalhyggen, men det finns många former som ryms i begreppet.

En kommentar Lägg till din

  1. Marie Jenevall skriver:

    Hej Maja! Så spännande att ta del av allt det här! Och grattis till styrelseplatsen! Du inspirerar, som vanligt. Varm kram ❤ Marie

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s