När jag var barn brukade jag, min tvillingsyster och våra kompisar ringa på folks dörrar och be om saker. Oftast handlade det om att få plocka frukt i någons trädgård eller att få bada i någons pool. Framförallt ett hus med ett mot fasaden spaljerat persikoträd fullt med frukt intresserade oss. Inte minst som damen i huset hade en mansrös, vi förstod aldrig hur det gick ihop. Ibland hade vi preppat med badkläder redan innan vi ringde på hos pool ägare, för att inte få höra att vi skulle komma tillbaka en annan dag.

Det slog mig just att barnet i mig fortsätter att ringa på dörrar. Häromdagen knackade jag på i ett hus i Simrishamn. Jag hade redan varit där förut, och växlat någa ord med en amerikansk konststudent som hyr huset, angående den brödgran – Araucaria Araucana som växer i trädgården. Han hade hört av sig och sagt att det trillat ner några frön som jag gärna fick hämta. Så det var mitt ärende, hämta frön att så. Såklart hade jag preppat med kamera, men han var upptagen och kunde inte släppa in mig i trädgården. Han svarade artigt att jag kunde komma tillbaka en annan dag. Det betyder ju såklart, ok, det räcker nu, nu har du fått dina frön. …Men så hörde han av sig igen några dagar senare och sa att han hade tid. Så glad för det. Nu har jag många bilder av kanske Sveriges största Araucaria araucana (även kallat Monkey puzzle tree) vars kottar (hon & hanträd, honträden har kottar) innehåller 2-3 cm långa frön/nötter som på trädets varma och nederbördsrika ursprungsplatser i världen (där trädet kan växa och utvecklas till sin fulla potential) äts råa, stekta, kokade eller rostade. De kan också malas till mjöl, därav namnet brödträd.

Det här trädet är otroligt vackert, en väldigt mäktig känsla att stå under, det är lite svårt att förklara varför girlanglika grenar gör mig barnsligt glad. Passade på att stoppa fickorna fulla med frön, som låg ihopsopade i högar tillsammans med annat som trillat ner från trädet.

Studenten, som studerar klassiskt måleri, berättade för övrigt att han flera gånger har gjort bläck av valnötsskal (sepiafärgat valnötsbläck användes av alla de stora mästarna) och att det funkar hur bra som helst. Det är ju något som jag verkligen vill testa!

Vildsparris, strandkålsbroccoli & ramslökspesto

Det finns annars mycket att plocka där jag inte behöver be någon om lov. Som oänderligt mycket ramslök i skogarna, tackvare den kalla våren har det gått bra att plocka mars-maj, som det blir god pesto av. Det är också otroligt kul att bli överraskad av sådant jag inte visste existerade i Sverige. Som vildsparris. Min granne säger att de sprids av fåglar som äter deras röda bär om sensommaren och hösten. Under våren har jag varit med och plockat vildsparris i en gammal äppelodling som vänner tar hand om. Väldigt intressant att de verkar trivas bäst precis under äppelträden. Eller som med strandkålsbroccoli. Ända sedan flytten hit har jag smakat strandkålsblad på våren och tyckt att de var helt OK i smaken, men inte fantastiskt gott. Så i år plockade jag några blomklasar, tog med hem och kokade, och blev väldigt förvånad över hur milda och goda de blev, och att de påminner om broccoli i smaken. Vildsparrisen var helt i smak med den i affären, och inte alls trådig eller träig som man kanske skulle tro. Sparrisfyndet slutade för övrigt med att jag beställde sparrisplantor som jag nu har testplanterat i ett skogsbryn i nära sällskap med mina valnötsplantor och ett äppelträd som kom dit i fjol.