I februari började jag en nötodlingskurs på Holma Folkhögskola med Johanna Johansson, Anders Lindén och Göran Christiansson som lärare. Kursen hålls för andra året i rad och sträcker sig över ett år, med träffar en helg i månaden, studiebesök och uppgifter, varav den största är att utveckla en egen plats för nötodling. I väntan på svar från kursen (det är många sökande) började jag granska mina omgivningar: några hektar skog, betesmark och äppelodling samt skogsbryn runt hus som ägs och förvaltas gemensamt av vänner och bekanta i Baskemölla, (av Folk&frukt och Etapp 4), och fantisera om vad som skulle vara möjligt här.

Ivrig som jag var började jag med att köra upp min drönare, en iskall blåsig dag, och höll på att förlora den för gott när vinden svepte iväg med den på hög höjd. Gick hem och funderade och insåg att det viktigaste att börja med, jag som inte äger egen mark, är att få förtroende. Så jag började mejla och ringde på en och annan dörr. Och blev bjuden på middagssamtal om nötodling, och förstod att intresset för nötträd faktiskt var ganska stort. Och när jag väl kom med på kursen blev det ännu lättare, att påstå att det här ska bli av. Plötsligt har jag hamnat i en situation där folk möter mig med att säga att de ser fram emot nötträd. Folk som inte gillar smaken på matkastanj undrar hur man ympar, någon vill ha dem som skydd mot vägen. På något vis har jag fått mer än ett godkännande, folk är jätteglada. Och jag som inte ens har några plantor ännu. (Men jag har många kastanjer och valnötter som just har eller för hoppningsvid kommer gro).

För tre år sedan började jag och mina barn plantera lokala sorter av valnöt. Men vi gav bort det mesta som växte upp eftersom vi flyttade runt på sommaren och inte kunde vattna plantor. Några få hamnade i jorden på allmän mark i ett skogsbryn i Etapp 4, Baskemölla. Fotot ovan: som tur är hade vi nära till vatten, sommaren 2023. Samma plats nedan, i vintras. Som lägst hade vi 10 minus, men valnötterna ser ut att ha klarat sig väl.

Nu går jag runt och funderar, och sätter ut pinnar med plastband i markerna, så folk kan förstå hur jag menar och tycka till innan något kommer i jorden, och innan jag eventuellt behöver förbereda växtplatsen. Bilden: jordkulle i äppelodlingen kanske kan funka för valnöt tänker jag. Eller ett buskage med hassel.

Äppelodlingen är belägen på sandjord och här är förutsättningarna bäst i kantzonerna. Tror jag. Samtidigt vill jag inte sprida ut mig för mycket för det kommer bli otroligt mycket vattnande, så här kommer jag inte fokusera.

Istället finns ett skogsparti där jag i söderläge tänkte testa att plantera in kastanj i ett 10-tal gläntor. Skogspartiet är beläget på en höjd, med sandjord och mycket tall, förutsättningarna liknar mycket dem i en kastanjelund med fullvuxna kastanjeträd 500 meter bort. Här har jag också (nedan) satt ut lite markeringar.

Den stora grejen i markerna här är betande djur. Korna som under några år har gått på del av marken, och som äter precis allt, är sålda, men de får som också betar här går i både skog och betesmarker. Så att ha en billig men säker strategi för hur jag kan skydda plantor från bete är helt avgörande. Fördelen med den här skogbacken (ovan) är att den är avskärmad från betesdjur och tillräckligt nära bebyggelse att det inte lär vara så mycket rådjur här (?). En nackdel är att hit kommer jag få kånka vatten. Nedan: betesmarker.

Jag funder nu på vad som finns naturligt i betesmarken, som kan hjälpa till som skärm och/eller amträd och buskar. Och om det är något jag kunde plantera in. Såg att det finns ett lager för skogsplantor med försäljning i närheten, som har kvävefixerande klibbal, men jag måste först förstå om det behövs. Här finns redan tillexempel gott om Harris som är en kvävefixerare. Ett pluss i betesmarken är det lättare att köra ut vatten med traktor.

Ovan : först Harris och körsbärssly som korna barkat av, och sedan ett stort körsbärsträd, ett av många, som har blivit avbarkat av kor… Nedan; I betesmarken finns en del öar av hagtorn, slånbär, nypon och björnbär som kan vara bra att plantera i. Men på vissa ställen finns köldsvackor, även högre upp i norrsluttningarna, med frost trots sol och plussgrader häromdagen.

Nedan fåren, som gärna äter kastanj om de kommer åt. Kalven har flyttat med sin mamma några mil bort, och bra är det när det kommer till hur robusta betsskydd jag behöver. 🙂